Semester och tid för reflektion

Så är det dags för två veckors ledighet. Fantastiskt obetald sådan, men trevligt ska det bli. Framför allt ska det bli skönt att sova längre än till 05.15 på morgonen.

Ledigheten ska spenderas genom att besöka vänner på olika platser i Svea rike men också med att bara ta det enormt lugnt. Har insett att jag har väldigt lätt för att varva ned snabbt. En bra egenskap när inte ledigheten är så lång.

Sedan ska jag göra några saker som jag gillar mycket mycket. Lyssna på musik och läsa för nöjes skull. Tidningar, böcker vad det nu kan vara.

Dagens musiktips måste bli Marit Bergmans sång till Kleerups musik. Kan lyssnas på: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=32829527.
Jag ser lite fånigt fram emot att se Kleerup på Storsjöyran och hoppas innerligt på något spännande besök från alla de kvinnor som sjunger på skivan. Fantastiskt att så många som är så bra är med. Om jag kan få Robyn, Marit, Lisa Millgren med fler att medverka på konserten skulle min lycka vara total.

Nu när jag ska vara ledig så har många idéer för vad jag ska göra dykt upp. Många av dem kommer inte bli något av men en semesterlista kan vara på sin plats:

Semestermåsten:

1. Bad - Även om jag är närmare 30 än 20 så gillar jag verkligen att bada.
2. Umgås med nära och kära - Ska bli fantastiskt kul att åka ner till Skåne igen.
3. Sommardrinkar - Strawberry Daquiries, Rosévin med mera. Gott gott!
4. Musik - Ledig tid är till för att lyssna på musik och upptäcka ny musik.
5. Sommarpratare - Hinner aldrig höra under jobbveckorna, men nu så.

Nu ska semesterkläderna packas ner.

Cool kvinna, cool lugg

För någon dag sedan när jag skulle lägga mig och sova fastnade jag i en repris av SVT:s kulturprogram Kobra (som tillhör kategorin tv-program jag gillar när jag ser men sällan lyckas med att faktiskt se) och en intervju med en smått kedjerökande Cat Power. Detta innebär att jag fastnade totalt. Inte på grund av kedjerökandet utan på grund av denna fantastiskt coola kvinna som på ett underligt och sorgligt sätt fångade mig. Detta kanske beror på att jag relativt nyligen började lyssna på henne efter att hon ganska länge varit en av alla de "artister som jag borde tycka om eftersom jag gillar annat som påminner om det hon gör men ändå inte lyssnar på".

Det som fångade mig i denna intervju var några ganska skilda saker. Främst hennes sorliga kärlekshistoria som tyvärr nästan ledde till att hon rent ut sagt söp ihjäl sig av sorg, men lyckligtvis slutade innan det var för sent. Hennes kedjerökande under intervjun var snarare fascinerande eftersom det inte är så ofta sådant sker i svenskt tv idag. Men, detta tillsammans med att hon nog hade en av världens snyggaste luggar (ja jag kan bli avundsjuk på sådant eftersom jag själv ständigt försöker men har ett självlockigt hår att tampas mot för att försöka uppnå det). Som grädde på moset hade hon en gitarr i famnen som hon lite lagom planlöst klinkade på.

Cat Power och hennes brustna kärlek fick mig att fundera just över hur olika en hjärtesorg kan hanteras. Skulle jag kunna halvt supa ihjäl mig själv för att hjärtat blöder så? Eller hanterar människor hjärtesorg väldigt olika bara och vissa tar sorgen till sig så totalt som Cat Power eller är det bara så att den som inte halvt super ihjäl sig inte upplevt den riktiga kärleken och därför inte gör som hon. Jag vet inte. Jag vet bara att jag blivit väldigt onykter efter att förhållanden tagit slut, men lyckligtvis har det inte pågått i flera år.

Oavsett. Lyssna på Cat Powers "I don't blame you" på: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=44600504

Vem tittar på?

Jag kan bli ganska förundrad över vissa saker. En av de saker som förundrar mig mest just nu och som jag och min yngre syster hade en ganska lång diskussion om är: Vem tittar egentligen på "Andra avenyn" på SVT? Eftersom serien fortfarande går så måste någon titta, men jag vet ingen som säger att de följer denna serie. I och för sig finns det serier som människor kanske inte gärna erkänner att de tittar på men ändå.

Just det här med saker som helst inte erkännes är ganska fascinerande. Jag hade en gång en lärare som myntade begreppet Guilty pleasure och jag måste erkänna att det är ett av de bästa uttrycken någonsin. Han menade att hans guilty pleasure-film var Cocktail med inte helt okända Tom Cruise. Kanske inte jättekonstigt i sig om det inte vore för att personen som hade denna åsikt var fil. doktor i filmteori och undervisade på en kurs i filmteori och estetik och gärna visade klipp ur Ingmar Bergmans filmer.

Därför tror jag att ett litet erkännande är på plats.

Min främsta guilty pleasure-film är: Notting Hill. Kanske inte det hemskaste man kan ha men jag förundras över mig själv för detta eftersom jag varken gillar Julia Roberts eller Hugh Grant som skådespelare.

Dagen kan inte gå vidare utan ett musiktips och ett filmtips (som inte går in under kategorin guilty pleasure utan endast pleasure).
Filmtips: This is England - Jag kanske är den sista att se den men bra var det.
Musiktips: Anna Järvinen med Götgatan. Mest för att jag gillar texten och släpigheten i hennes röst.

Musik och film

Det finns några saker som jag är lite fånigt förtjust i att få diskutera och som andra kan förundras över men också förtröttas över.

1. Musik - Oftast av den mer poppiga sorten, men under senaste året har jag faktiskt ökat lyssnandet på elektronisk musik likt en dirac-puls (om man nu vet vad det är...). Jag diskuterar gladeligen Beatles-omslag eller Håkan Hellströms influenser eller hur coolt det är att The Pipettes är som en brittisk version av ett amerikanskt tjej-band från 1960-talet.

2. Film - Efter 40 poäng filmvetenskap är det ganska omöjligt att inte ha en åsikt om Gudfadern, The Deer Hunter eller vad det nu må vara. Den stora sorgen är att jag inte är i närheten av att se så mycket film som jag skulle vilja.

3. Jämnställdhet/Kvinnligt nätverkande - Har under senaste året blivit en hjärtefråga och något som är bland det mest intressanta och utvecklande jag vet. Anledningen kan väl till ganska hög grad vara det faktum att jag snart ska börja jobba och att jag läst på mansdominerad utbildning.

4. Utrikespolitik - Att åka till USA under valår är bland det bästa som kan hända mig. Jag tycker att utrikespolitik är enormt intressant och jag skulle gladeligen spendera ännu en vecka i San Francisco med att diskutera demokraternas presidentkandidater.

Dagens musiktips får bli No Cars Go med fantastiska The Arcade Fire.

Att längta efter lugnet

Att ha många intressanta saker att göra är på något sätt livet. I alla fall mitt liv. Men, samtidigt som jag älskar att ha många saker för mig kan jag längta efter lugnet. Det där lugnet som bara infaller sig vid få tillfällen, oftast när tentorna är avklarade och en dags ledigt ges till studenten innan nya kurser tar vid. Jag vet i och för sig med mig att jag också är en person som när jag har mycket att göra hinner med och klarar av allt jag ska göra, men när jag har lite att göra så gör jag oftast inte ens det lilla jag skulle kunna göra. På något underligt sätt behöver jag känna lite press för att göra riktigt bra ifrån mig, samtidigt längtar jag efter de där dagarna när jag med, relativt, gott samvete kan spendera dagen med att titta på tv, slösurfa på Internet (det vill säga inte svara på mail som måste svaras på) eller läsa (inte kurslitteratur utan faktiskt skönlitteratur för nöjes skull). Å andra sidan kunde jag inte vara mer nöjd med min situation. Det är faktiskt ganska fantastiskt att få möjligheten att studera vad jag vill vid ett universitet. Diskutera vad jag vill med människor som tycker att diskuterandet är intressant. Det är både skrämmande och värdefullt att inse att jag föddes under samma århundrande när kvinnor gavs rösträtt i Sverige. Det är vid tillfällen då jag tänker på det jag känner mig enormt lyckligt lottad över att jag vuxit upp nu och inte då och vilka möjligheter jag fått. Samtidigt kan jag bli förbannad över vilka möjligheter jag faktiskt inte får just på grund av det faktum att jag är kvinna, eller vilka kommentarer jag möts av enbart för att jag är kvinna. Det är då jag undrar om världen ens är i närheten av att vara jämställd eller hur långt vi faktiskt har kommit sedan den allmänna rösträtten infördes i Sverige.

Svenskar och våren

Det är något skumt och väldigt intressant som händer med svenskar när våren kommer. Självklart är jag inte den första som konstaterar att det med största sannolikhet beror på att svensken är trött efter snöslask, mörker och kyla från november till mitten på mars (i alla fall innan växthuseffekten blev så påtaglig som den verkar vara idag). Men ändå. Så fort solen tittar fram ska det grillas (som just nu utanför mitt fönster), drickas öl i solen (också utanför mitt fönster) och spelas kubb (inte ännu utanför mitt fönster men jag lovar att det inte dröjer alltför länge). Och visst jag är också väldigt glad för att solen, våren och värmen är på väg, men idag är jag för trött efter en tidig morgon för att slutföra en skoluppgift för att känna för att gå ut och njuta av allt det där. Samtidigt känner jag att jag borde gå ut och njuta av vädret och kanske främst använda mina fina röda solglasögon som inhandlades i San Francisco tidigare i år. Men idag är jag väldigt nöjd med att få ligga i soffan (också en röd soffa så inte bara solglasögonen) och slötitta på tv.

Ett annat vårtecken är allsvenskan. Sportklubben vann igår och en gammal klasskamrat till mig från hemstaden utbrast: "Tre poäng närmare SM-guld". Hoppet är helt klart det sista som överger människan.

Dagens musiktips får bli två till antalet. Igår när jag skulle försöka slutföra en skoluppgift fanns det en artist, Kate Nash, och ett band, Sahara Hotnights, som fick mig att stanna uppe längre än vad jag annars hade orkat.

Det där nya livet

Imorse slog jag slag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Jag var ute och joggade. Sprang kan jag inte kalla det för en powerwalkande människa med tempo hade nog passerat mig relativt lätt. Jag är ingen inbiten motionerare. Det kan jag utan förbehåll erkänna. Jag är en av dem som anser att motion är ett nödvändigt ont. När jag var yngre spenderar jag en stor del av min tid med lagidrott vilket jag tyckte var enormt kul. Sedan jag lade innebandyn på hyllan har motionerandet definitivt varit mer sporadiskt än regelbundet och organiserat. Men, nu har jag gjort slag i saken och jag känner mig ganska nöjd och av någon konstig anledning tror jag faktiskt att jag kanske, observera att denna kommentar kommer efter en runda i spåret, kommer att göra detta till en vana.

Senare under dagen började dock en god vän prata om att genomföra klassikern och sådana saker och då började det kännas lite mindre kul. Damklassikern i och för sig men ändå. Min mentala motionsnivå måste nog öka lite från en runda till någon mil i benen.

Dagens musiktips får bestå i Lykke Li och jag måste rekommendera videon till I'm Good, I'm Gone främst med anledning av att Robyn är med i videon vilket jag tycker var lite roligt. Det var tillräckligt roligt för att jag faktiskt skulle fortsätta titta på MTV i fyra hela minuter. För några år sedan tyckte jag att musikvideon var enormt viktig. Idag vet jag inte riktigt. Jag skulle tro att ett konsertklipp eller liknande med en artist som får hög rotation på exempelvis Youtube kan vara lika betydelsefullt för en artist som en video. Men det kanske bara är jag som blivit lite gammal och slutat spendera timmar med att titta på MTV.

Att få uppskattning

Det är fantastiskt hur lite som egentligen behövs för att en människa ska känna sig uppskattad. Jag tror att alla människor uppskattar uppskattning. Jag tillhör de som särskilt tycker om uppskattning som jag får enbart på grund av att jag är jag. Idag pratas det mycket om vikten av det nätverk som en individ omges av och hur viktigt det är nyttja sina kontakter. Och visst, jag håller med och jag tycker att nätverkande är otroligt viktigt. Men, som jag ser det finns det olika typer av nätverkande. Dels finns det nätverkande som uppstår utan ansträngning. Detta kan vara något så enkelt som att människor dagligen omgivs av andra människor som exempelvis klasskamrater eller föräldrar och deras vänner. Sedan finns det mer aktiva nätverkandet. Det som varje individ själv måste skapa. Idag fick jag ett mail som just var den andra typen av nätverkande och jag blev lite varm i kroppen och smickrad över att personer på ett stort företag i Sverige tycker att jag är drivande, har en stark personlighet och passande kompetens och som en följd vill hålla kontakt med mig om framtiden. Jag menar inte på något sätt att den första typen av nätverkande ska förringas. Men, min känsla efter detta mail var just att jag fick uppskattning som faktiskt enbart beror på min egen personlighet och min egen kompetens. Inte att pappa eller mamma känner någon eller liknande utan på grund av att jag varit aktiv och intresserad och att detta har märkts. Ett bra sätt att starta fredagen på och som grädde på moset skiner solen!

Dagens musiktips får bli Marit Bergman. Detta är en kvinna som är en förebild för mig. Jag gillar hennes musik och även om jag inte känner henne så gillar jag hennes personlighet eller det jag upplevt som hennes personlighet i samband med konserter. Så lyssna på nya Out on the Piers eller skrapa fram de gamla låtarna.

Sport och tv-kanaler

Igår var det mycket sport att titta på. Min digital-tv-box havererade för ungefär en månad sen och jag fick en ny men har inte tagit mig för att koppla in den förrän igår. Kan anses vara lite slött av mig, men jag har haft alldeles för mycket att göra för att det ska vara motiverat att ha fler tv-kanaler som distraherar. Igår tog jag ändå mod till mig och kopplade in för att kunna titta på Sverige-Brasilien. Problemet var att jag var lite för exalterad över att kunna titta på fler kanaler än svt 1 och 2 och tv4 vilket innebar att jag mest zappade mellan kanalerna och egentligen inte såg något "på riktigt".

Av de saker som skulle göras igår gjorde jag inte det som är tråkigast men å andra sidan var det andra bra saker som genomfördes istället. Ibland är det bättre att vara väldigt realistisk än att tro att saker ska genomföras som inte är rimligt på riktigt.

Nu är det dags att ta tag i skolarbetet, igen.

Jag tror att det är dags att blogga igen!

För lite mer än ett år sedan kom jag på den briljanta idén att blogga när jag skulle spendera ett halvår utomlands för att låta mina nära och kära ta del av mina bravader. På något sätt tröttnade jag lite på bloggandet då. Men, under senaste månaden har jag faktiskt börjat fundera på just bloggandet igen eftersom jag gillar att ha ett forum för mer eller mindre genomtänkta och intelligenta funderingar. Under påskhelgen påpekade också en god vän att jag borde börja blogga igen. Så nu sagt och gjort så är jag här igen.

I alla fall så är påskledigheten över och verkligheten tillbaka. Jag tillhör de som tycker att det är fascinerande att besöka hem-och uppväxtstaden under storhelger. På något sätt innebär hemvändande att människor antar sina gamla roller från den tid då de bodde i hemstaden. Detta på gott och ont, men intressant kan det absolut vara.

Nu är det dags att ta tag i sakerna som står på listan för dagen:
1. Sommarjobbsansökningar (Kan kategoriseras som en av de tråkigaste sakerna som jag just nu bedriver min tid med. Det är förmodligen av just den anledningen jag skjutit upp ansökandet så länge också).
2. PM-skrivande (Framstår som väldigt kul jämfört med att skriva sommarjobbsansökningar).
3. Packa upp väskan från påskhelgens besök hos föräldrarna (Städning och ordningplockning är enormt kul jämfört med en del måsten. Jag har aldrig så välstädat som när jag borde plugga massor. Men efter fem och ett halvt års studier har jag insett att jag inte ska plugga hemma av just den anledningen).

Slut för nu! Kan rekommendera Håkan Hellströms nya skiva "För sent för Edelweiss" som släpps idag. Andres Lokko på Svenska dagbladet gav 5 av 6 i betyg och jag är nog hittills beredd att hålla med. Håkan har blivit äldre är den första uppfattningen som jag har av skivan. En annan rolig sak som jag fick lära mig under morgonen är att tidningen Sonic samlat artiklar och diverse som skrivits om Håkan till vad som blivit en bok. Tänka sig. Trots det känns det som igår när jag såg Håkan för första gången i sjömanskostym på P2 i Örebro och trodde att det på Jakob Hellmansk vis bara skulle bli en skiva.