Det där nya livet

Imorse slog jag slag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Jag var ute och joggade. Sprang kan jag inte kalla det för en powerwalkande människa med tempo hade nog passerat mig relativt lätt. Jag är ingen inbiten motionerare. Det kan jag utan förbehåll erkänna. Jag är en av dem som anser att motion är ett nödvändigt ont. När jag var yngre spenderar jag en stor del av min tid med lagidrott vilket jag tyckte var enormt kul. Sedan jag lade innebandyn på hyllan har motionerandet definitivt varit mer sporadiskt än regelbundet och organiserat. Men, nu har jag gjort slag i saken och jag känner mig ganska nöjd och av någon konstig anledning tror jag faktiskt att jag kanske, observera att denna kommentar kommer efter en runda i spåret, kommer att göra detta till en vana.

Senare under dagen började dock en god vän prata om att genomföra klassikern och sådana saker och då började det kännas lite mindre kul. Damklassikern i och för sig men ändå. Min mentala motionsnivå måste nog öka lite från en runda till någon mil i benen.

Dagens musiktips får bestå i Lykke Li och jag måste rekommendera videon till I'm Good, I'm Gone främst med anledning av att Robyn är med i videon vilket jag tycker var lite roligt. Det var tillräckligt roligt för att jag faktiskt skulle fortsätta titta på MTV i fyra hela minuter. För några år sedan tyckte jag att musikvideon var enormt viktig. Idag vet jag inte riktigt. Jag skulle tro att ett konsertklipp eller liknande med en artist som får hög rotation på exempelvis Youtube kan vara lika betydelsefullt för en artist som en video. Men det kanske bara är jag som blivit lite gammal och slutat spendera timmar med att titta på MTV.

Att få uppskattning

Det är fantastiskt hur lite som egentligen behövs för att en människa ska känna sig uppskattad. Jag tror att alla människor uppskattar uppskattning. Jag tillhör de som särskilt tycker om uppskattning som jag får enbart på grund av att jag är jag. Idag pratas det mycket om vikten av det nätverk som en individ omges av och hur viktigt det är nyttja sina kontakter. Och visst, jag håller med och jag tycker att nätverkande är otroligt viktigt. Men, som jag ser det finns det olika typer av nätverkande. Dels finns det nätverkande som uppstår utan ansträngning. Detta kan vara något så enkelt som att människor dagligen omgivs av andra människor som exempelvis klasskamrater eller föräldrar och deras vänner. Sedan finns det mer aktiva nätverkandet. Det som varje individ själv måste skapa. Idag fick jag ett mail som just var den andra typen av nätverkande och jag blev lite varm i kroppen och smickrad över att personer på ett stort företag i Sverige tycker att jag är drivande, har en stark personlighet och passande kompetens och som en följd vill hålla kontakt med mig om framtiden. Jag menar inte på något sätt att den första typen av nätverkande ska förringas. Men, min känsla efter detta mail var just att jag fick uppskattning som faktiskt enbart beror på min egen personlighet och min egen kompetens. Inte att pappa eller mamma känner någon eller liknande utan på grund av att jag varit aktiv och intresserad och att detta har märkts. Ett bra sätt att starta fredagen på och som grädde på moset skiner solen!

Dagens musiktips får bli Marit Bergman. Detta är en kvinna som är en förebild för mig. Jag gillar hennes musik och även om jag inte känner henne så gillar jag hennes personlighet eller det jag upplevt som hennes personlighet i samband med konserter. Så lyssna på nya Out on the Piers eller skrapa fram de gamla låtarna.

Sport och tv-kanaler

Igår var det mycket sport att titta på. Min digital-tv-box havererade för ungefär en månad sen och jag fick en ny men har inte tagit mig för att koppla in den förrän igår. Kan anses vara lite slött av mig, men jag har haft alldeles för mycket att göra för att det ska vara motiverat att ha fler tv-kanaler som distraherar. Igår tog jag ändå mod till mig och kopplade in för att kunna titta på Sverige-Brasilien. Problemet var att jag var lite för exalterad över att kunna titta på fler kanaler än svt 1 och 2 och tv4 vilket innebar att jag mest zappade mellan kanalerna och egentligen inte såg något "på riktigt".

Av de saker som skulle göras igår gjorde jag inte det som är tråkigast men å andra sidan var det andra bra saker som genomfördes istället. Ibland är det bättre att vara väldigt realistisk än att tro att saker ska genomföras som inte är rimligt på riktigt.

Nu är det dags att ta tag i skolarbetet, igen.

Jag tror att det är dags att blogga igen!

För lite mer än ett år sedan kom jag på den briljanta idén att blogga när jag skulle spendera ett halvår utomlands för att låta mina nära och kära ta del av mina bravader. På något sätt tröttnade jag lite på bloggandet då. Men, under senaste månaden har jag faktiskt börjat fundera på just bloggandet igen eftersom jag gillar att ha ett forum för mer eller mindre genomtänkta och intelligenta funderingar. Under påskhelgen påpekade också en god vän att jag borde börja blogga igen. Så nu sagt och gjort så är jag här igen.

I alla fall så är påskledigheten över och verkligheten tillbaka. Jag tillhör de som tycker att det är fascinerande att besöka hem-och uppväxtstaden under storhelger. På något sätt innebär hemvändande att människor antar sina gamla roller från den tid då de bodde i hemstaden. Detta på gott och ont, men intressant kan det absolut vara.

Nu är det dags att ta tag i sakerna som står på listan för dagen:
1. Sommarjobbsansökningar (Kan kategoriseras som en av de tråkigaste sakerna som jag just nu bedriver min tid med. Det är förmodligen av just den anledningen jag skjutit upp ansökandet så länge också).
2. PM-skrivande (Framstår som väldigt kul jämfört med att skriva sommarjobbsansökningar).
3. Packa upp väskan från påskhelgens besök hos föräldrarna (Städning och ordningplockning är enormt kul jämfört med en del måsten. Jag har aldrig så välstädat som när jag borde plugga massor. Men efter fem och ett halvt års studier har jag insett att jag inte ska plugga hemma av just den anledningen).

Slut för nu! Kan rekommendera Håkan Hellströms nya skiva "För sent för Edelweiss" som släpps idag. Andres Lokko på Svenska dagbladet gav 5 av 6 i betyg och jag är nog hittills beredd att hålla med. Håkan har blivit äldre är den första uppfattningen som jag har av skivan. En annan rolig sak som jag fick lära mig under morgonen är att tidningen Sonic samlat artiklar och diverse som skrivits om Håkan till vad som blivit en bok. Tänka sig. Trots det känns det som igår när jag såg Håkan för första gången i sjömanskostym på P2 i Örebro och trodde att det på Jakob Hellmansk vis bara skulle bli en skiva.