Cool kvinna, cool lugg

För någon dag sedan när jag skulle lägga mig och sova fastnade jag i en repris av SVT:s kulturprogram Kobra (som tillhör kategorin tv-program jag gillar när jag ser men sällan lyckas med att faktiskt se) och en intervju med en smått kedjerökande Cat Power. Detta innebär att jag fastnade totalt. Inte på grund av kedjerökandet utan på grund av denna fantastiskt coola kvinna som på ett underligt och sorgligt sätt fångade mig. Detta kanske beror på att jag relativt nyligen började lyssna på henne efter att hon ganska länge varit en av alla de "artister som jag borde tycka om eftersom jag gillar annat som påminner om det hon gör men ändå inte lyssnar på".

Det som fångade mig i denna intervju var några ganska skilda saker. Främst hennes sorliga kärlekshistoria som tyvärr nästan ledde till att hon rent ut sagt söp ihjäl sig av sorg, men lyckligtvis slutade innan det var för sent. Hennes kedjerökande under intervjun var snarare fascinerande eftersom det inte är så ofta sådant sker i svenskt tv idag. Men, detta tillsammans med att hon nog hade en av världens snyggaste luggar (ja jag kan bli avundsjuk på sådant eftersom jag själv ständigt försöker men har ett självlockigt hår att tampas mot för att försöka uppnå det). Som grädde på moset hade hon en gitarr i famnen som hon lite lagom planlöst klinkade på.

Cat Power och hennes brustna kärlek fick mig att fundera just över hur olika en hjärtesorg kan hanteras. Skulle jag kunna halvt supa ihjäl mig själv för att hjärtat blöder så? Eller hanterar människor hjärtesorg väldigt olika bara och vissa tar sorgen till sig så totalt som Cat Power eller är det bara så att den som inte halvt super ihjäl sig inte upplevt den riktiga kärleken och därför inte gör som hon. Jag vet inte. Jag vet bara att jag blivit väldigt onykter efter att förhållanden tagit slut, men lyckligtvis har det inte pågått i flera år.

Oavsett. Lyssna på Cat Powers "I don't blame you" på: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=44600504

Vem tittar på?

Jag kan bli ganska förundrad över vissa saker. En av de saker som förundrar mig mest just nu och som jag och min yngre syster hade en ganska lång diskussion om är: Vem tittar egentligen på "Andra avenyn" på SVT? Eftersom serien fortfarande går så måste någon titta, men jag vet ingen som säger att de följer denna serie. I och för sig finns det serier som människor kanske inte gärna erkänner att de tittar på men ändå.

Just det här med saker som helst inte erkännes är ganska fascinerande. Jag hade en gång en lärare som myntade begreppet Guilty pleasure och jag måste erkänna att det är ett av de bästa uttrycken någonsin. Han menade att hans guilty pleasure-film var Cocktail med inte helt okända Tom Cruise. Kanske inte jättekonstigt i sig om det inte vore för att personen som hade denna åsikt var fil. doktor i filmteori och undervisade på en kurs i filmteori och estetik och gärna visade klipp ur Ingmar Bergmans filmer.

Därför tror jag att ett litet erkännande är på plats.

Min främsta guilty pleasure-film är: Notting Hill. Kanske inte det hemskaste man kan ha men jag förundras över mig själv för detta eftersom jag varken gillar Julia Roberts eller Hugh Grant som skådespelare.

Dagen kan inte gå vidare utan ett musiktips och ett filmtips (som inte går in under kategorin guilty pleasure utan endast pleasure).
Filmtips: This is England - Jag kanske är den sista att se den men bra var det.
Musiktips: Anna Järvinen med Götgatan. Mest för att jag gillar texten och släpigheten i hennes röst.

Musik och film

Det finns några saker som jag är lite fånigt förtjust i att få diskutera och som andra kan förundras över men också förtröttas över.

1. Musik - Oftast av den mer poppiga sorten, men under senaste året har jag faktiskt ökat lyssnandet på elektronisk musik likt en dirac-puls (om man nu vet vad det är...). Jag diskuterar gladeligen Beatles-omslag eller Håkan Hellströms influenser eller hur coolt det är att The Pipettes är som en brittisk version av ett amerikanskt tjej-band från 1960-talet.

2. Film - Efter 40 poäng filmvetenskap är det ganska omöjligt att inte ha en åsikt om Gudfadern, The Deer Hunter eller vad det nu må vara. Den stora sorgen är att jag inte är i närheten av att se så mycket film som jag skulle vilja.

3. Jämnställdhet/Kvinnligt nätverkande - Har under senaste året blivit en hjärtefråga och något som är bland det mest intressanta och utvecklande jag vet. Anledningen kan väl till ganska hög grad vara det faktum att jag snart ska börja jobba och att jag läst på mansdominerad utbildning.

4. Utrikespolitik - Att åka till USA under valår är bland det bästa som kan hända mig. Jag tycker att utrikespolitik är enormt intressant och jag skulle gladeligen spendera ännu en vecka i San Francisco med att diskutera demokraternas presidentkandidater.

Dagens musiktips får bli No Cars Go med fantastiska The Arcade Fire.

Att längta efter lugnet

Att ha många intressanta saker att göra är på något sätt livet. I alla fall mitt liv. Men, samtidigt som jag älskar att ha många saker för mig kan jag längta efter lugnet. Det där lugnet som bara infaller sig vid få tillfällen, oftast när tentorna är avklarade och en dags ledigt ges till studenten innan nya kurser tar vid. Jag vet i och för sig med mig att jag också är en person som när jag har mycket att göra hinner med och klarar av allt jag ska göra, men när jag har lite att göra så gör jag oftast inte ens det lilla jag skulle kunna göra. På något underligt sätt behöver jag känna lite press för att göra riktigt bra ifrån mig, samtidigt längtar jag efter de där dagarna när jag med, relativt, gott samvete kan spendera dagen med att titta på tv, slösurfa på Internet (det vill säga inte svara på mail som måste svaras på) eller läsa (inte kurslitteratur utan faktiskt skönlitteratur för nöjes skull). Å andra sidan kunde jag inte vara mer nöjd med min situation. Det är faktiskt ganska fantastiskt att få möjligheten att studera vad jag vill vid ett universitet. Diskutera vad jag vill med människor som tycker att diskuterandet är intressant. Det är både skrämmande och värdefullt att inse att jag föddes under samma århundrande när kvinnor gavs rösträtt i Sverige. Det är vid tillfällen då jag tänker på det jag känner mig enormt lyckligt lottad över att jag vuxit upp nu och inte då och vilka möjligheter jag fått. Samtidigt kan jag bli förbannad över vilka möjligheter jag faktiskt inte får just på grund av det faktum att jag är kvinna, eller vilka kommentarer jag möts av enbart för att jag är kvinna. Det är då jag undrar om världen ens är i närheten av att vara jämställd eller hur långt vi faktiskt har kommit sedan den allmänna rösträtten infördes i Sverige.

Svenskar och våren

Det är något skumt och väldigt intressant som händer med svenskar när våren kommer. Självklart är jag inte den första som konstaterar att det med största sannolikhet beror på att svensken är trött efter snöslask, mörker och kyla från november till mitten på mars (i alla fall innan växthuseffekten blev så påtaglig som den verkar vara idag). Men ändå. Så fort solen tittar fram ska det grillas (som just nu utanför mitt fönster), drickas öl i solen (också utanför mitt fönster) och spelas kubb (inte ännu utanför mitt fönster men jag lovar att det inte dröjer alltför länge). Och visst jag är också väldigt glad för att solen, våren och värmen är på väg, men idag är jag för trött efter en tidig morgon för att slutföra en skoluppgift för att känna för att gå ut och njuta av allt det där. Samtidigt känner jag att jag borde gå ut och njuta av vädret och kanske främst använda mina fina röda solglasögon som inhandlades i San Francisco tidigare i år. Men idag är jag väldigt nöjd med att få ligga i soffan (också en röd soffa så inte bara solglasögonen) och slötitta på tv.

Ett annat vårtecken är allsvenskan. Sportklubben vann igår och en gammal klasskamrat till mig från hemstaden utbrast: "Tre poäng närmare SM-guld". Hoppet är helt klart det sista som överger människan.

Dagens musiktips får bli två till antalet. Igår när jag skulle försöka slutföra en skoluppgift fanns det en artist, Kate Nash, och ett band, Sahara Hotnights, som fick mig att stanna uppe längre än vad jag annars hade orkat.