Att längta efter lugnet

Att ha många intressanta saker att göra är på något sätt livet. I alla fall mitt liv. Men, samtidigt som jag älskar att ha många saker för mig kan jag längta efter lugnet. Det där lugnet som bara infaller sig vid få tillfällen, oftast när tentorna är avklarade och en dags ledigt ges till studenten innan nya kurser tar vid. Jag vet i och för sig med mig att jag också är en person som när jag har mycket att göra hinner med och klarar av allt jag ska göra, men när jag har lite att göra så gör jag oftast inte ens det lilla jag skulle kunna göra. På något underligt sätt behöver jag känna lite press för att göra riktigt bra ifrån mig, samtidigt längtar jag efter de där dagarna när jag med, relativt, gott samvete kan spendera dagen med att titta på tv, slösurfa på Internet (det vill säga inte svara på mail som måste svaras på) eller läsa (inte kurslitteratur utan faktiskt skönlitteratur för nöjes skull). Å andra sidan kunde jag inte vara mer nöjd med min situation. Det är faktiskt ganska fantastiskt att få möjligheten att studera vad jag vill vid ett universitet. Diskutera vad jag vill med människor som tycker att diskuterandet är intressant. Det är både skrämmande och värdefullt att inse att jag föddes under samma århundrande när kvinnor gavs rösträtt i Sverige. Det är vid tillfällen då jag tänker på det jag känner mig enormt lyckligt lottad över att jag vuxit upp nu och inte då och vilka möjligheter jag fått. Samtidigt kan jag bli förbannad över vilka möjligheter jag faktiskt inte får just på grund av det faktum att jag är kvinna, eller vilka kommentarer jag möts av enbart för att jag är kvinna. Det är då jag undrar om världen ens är i närheten av att vara jämställd eller hur långt vi faktiskt har kommit sedan den allmänna rösträtten infördes i Sverige.