Jag kan bli ganska förundrad över vissa saker. En av de saker som förundrar mig mest just nu och som jag och min yngre syster hade en ganska lång diskussion om är: Vem tittar egentligen på "Andra avenyn" på SVT? Eftersom serien fortfarande går så måste någon titta, men jag vet ingen som säger att de följer denna serie. I och för sig finns det serier som människor kanske inte gärna erkänner att de tittar på men ändå.
Just det här med saker som helst inte erkännes är ganska fascinerande. Jag hade en gång en lärare som myntade begreppet Guilty pleasure och jag måste erkänna att det är ett av de bästa uttrycken någonsin. Han menade att hans guilty pleasure-film var Cocktail med inte helt okända Tom Cruise. Kanske inte jättekonstigt i sig om det inte vore för att personen som hade denna åsikt var fil. doktor i filmteori och undervisade på en kurs i filmteori och estetik och gärna visade klipp ur Ingmar Bergmans filmer.
Därför tror jag att ett litet erkännande är på plats.
Min främsta guilty pleasure-film är: Notting Hill. Kanske inte det hemskaste man kan ha men jag förundras över mig själv för detta eftersom jag varken gillar Julia Roberts eller Hugh Grant som skådespelare.
Dagen kan inte gå vidare utan ett musiktips och ett filmtips (som inte går in under kategorin guilty pleasure utan endast pleasure).
Filmtips: This is England - Jag kanske är den sista att se den men bra var det.
Musiktips: Anna Järvinen med Götgatan. Mest för att jag gillar texten och släpigheten i hennes röst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment